United in pain

Ni vet när man vaknar och bara känner "Nej, den här dagen vill jag hoppa över". När det händer så finns det inte så mycket att göra åt saken. Man sjukanmäler sig, halvsover tills alla familjemedlemmar har åkt hemifrån och sen går man upp i köket i de skönaste kläderna man kan hitta, gör sig en stor riktigt god latte och sätter sig vid datorn. En sån dag har jag idag. Och min bild som jag la upp på instrgram är en stor lögn, en mysig latte är inte alls en bra start på dagen. Inte om dagen inte har en bra start.
 
Nu sitter jag och funderar på hur jag kan vända denna dag till det bättre, hur jag kan tvinga mitt psyke till att känna glädje och motivation. För i morgon har jag nämligen ett muntligt anförande i svenska, en del av nationella proven, en del som inte kommer göra sig själv och som kräver att jag skriver ungefär ett A4 till och sedan övar in det ett ex antal gånger. Det är inte det att jag känner mig stressad utöver den här saken utan jag har gott om tid, ca 12 timmar närmare bestämt, jag har bara ingen lust till att göra något som kräver något utav mig idag. Jag vill just nu återgå till min säng, leta upp en ny serie på netflix och ligga och sträckkolla fram tills det är dags att sova. Men man har ju dessa två påhittade figurer på en varsin axel, den goda och den onda, viljan och måsten. Och just nu är livet fyllt av alldeles för många måsten, för många krav. För mycket av det tråkiga och för lite av det roliga. Men jag måste också tillägga att förra veckan var en bra vecka då lugnet flödade i min kropp och allt kändes under kontroll, sen drabbades jag av pms i torsdags och det har hållt i sig. Borde kanske sätta på ett avsnitt av Hannah & Amandas podcast för att pigga upp humöret lite, min nya hobby och kärlek.
 
Och så snubblade jag in på Kenzas blogg denna morgon, där (eller på Blondinbellas blogg) hamnar jag när jag vill göra absolut ingenting. Och nu har jag suttit i ungefär en halvtimme och skrollat igenom Kenzas blogg, jämfört hennes liv med mitt (något som endast får en att känna sig ganska värdelös och deprimerad en morgon som denna) och undrar var min magnifika garderob, min svarta Mini Cooper, mitt egna aktiebolag och mitt perfekta vågiga underbara svall håller hus. It is NOWHERE to be found. Och man kan sitta och skrolla i EVIGHETER, det tar aldrig slut. Men jag lyckades ta mig ur Kenzabubblan och skapa mig en egen liten bloggbubbla. Minns ej när jag senast skrev ett inlägg men jag tror inte att det var nyligen..
 
Mitt tal väntar och ska nu skrivas klart. Efter det ska jag "belöna" mig själv med en joggingtur i vårsolen. Det är förmiddagens plan, kanske dagens beroende på hur effektivt jag känner för att arbeta idag. Puss och kram alla glada! Det är bara 8 dagar kvar till löning, tänk på det när det känns tufft! Och det är bara EXAKT 8 veckor kvar till studenten! Och det är jävligt skönt att veta att jag inte är den enda som sliter utan motivation under dessa veckor, we are all united in pain. Studenten, vilken jävla pärs.
 
Note 2 myself; Tråkigt inlägg utan bilder. Måste bli bättre på att fota. Vet ännu inte vad, men nåt fint lär väl dyka upp. Annars får det bli bildserier på Simba.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0