You can do anything, but not everything

Fy fan, sitter och stressar upp mig inför det där jävla nationella provet i morgon. Har den här, jagkaningentingsåjagkanlikagärnaskitait-känslan. Den är inte så uppskattad. Men så länge jag går dit, gör mitt bästa och sätter ett G på skiten så blir jag fan nöjd. Det känns så surt bara när man vet hur mycket mer tid man hade kunnat lägga på den här kursen om man bara hade ansträngt sig och haft motivationen till det. Jag känner att jag har gjort långt ifrån mitt bästa och mer eller mindra gav upp innan jag ens kom igång. En timme mer i veckan hade räckt men det var jag alldeles för lat för. Vissa saker vill sig bara inte och det här ville sig inte för mig.
Så efter att suttit och bråkat med matten en stund på förmiddagen drog jag istället ut och sprang i det fina vädret, lika jobbigt som skönt efter en långhelg av lathet.

Nu ska jag fixa en kanna kaffe och återgå till siffrornas värld. Önskar mig själv lycka till i morgon, och er andra som delar denna fantastiska upplevelse med mig. Tänker på er, tror på er. I morgon avgörs vår framtid, allt hänger på detta prov. Ska jag eller ska jag inte få en framgångsrik karriär, det återstå att se. Äh, vad är det värsta som kan hända? Att jag blir kvar på hotellet i 30 år?

Juste, har jag sagt att jag ska läsa matte c i trean? Looking forward to it a lot!

Nu måste jag sluta stressa upp mig själv och jävlas. Säger som Nike, just do it.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0