tightenup

Jag är en sån där som är aktiv på facebook, men själv så uppdaterar jag nästan aldrig. Det kan vara för att jag helt enkelt insett att ingen bryr sig om jag kommer till skolan och min lektion är inställd, eller om jag lägger upp ngt keft deprimerande uttryck om hur allt bli bättre och blablabla. Och innerst inne så har min kärlek för facebook dött, helt och hållet. Och en del av mig vill så gärna gå ur facebook men jag kan inte. Att gå ur facebook känns som att slakta en del av (hela) mitt sociala liv, tragiskt men sant. Sen finns även ''tänk om'', tänk om jag verkligen behöver det, tänk om alla bilder försvinner, jag själv kanske blir ett minne blott för alla bekanta och mitt avtryck i cyberspace försvinner. Och all den tid man lagt ner på denna jävla sida, alla jävla timmar, för vad? Jag kan inte riktigt släppa taget om facebook, än, kärleken som en gång fanns där kanske hittar sin väg tillbaka?
Men det jag skulle komma till, twitter. Som sagt, ingen bryr sig på facebook, och alla vet att ingen bryr sig. Men på twitter däremot, där syns det inte att ingen bryr sig! Man slipper sittad där med en status eller en profilbild som ingen gillar (för vi vet alla att det är där det räknas). Man slipper like-funktionen och man slipper kommentarer. Det är bara att tweeta på. Med fallowers eller utan, det är bara att kötta. Man är för alltid forever alone, och alla är forever alone. För det finns inga fucking likes! Därför, gillar jag twitter mer än facebook.