tightenup

Självklart sitter man med arbete i sista sekund och överväger att skita i det, varför blir det alltid såhär? Tror jag skriver färdigt det i morgon på flyget så slipper jag tänka på det mer under resan, för just nu har jag varken motivation eller energi till att skriva färdigt skiten. Även om det vore skönt att inte behöva tänka på det i morgon..
Hela eftermiddagen/kvällen har gått åt till att packa, varför tror jag alltid att det går så fort att packa för mig och att jag är så jävla bra på det? Min beslutsångest är ju extrem och jag måste gå igenom packningen gång på gång för att plocka bort saker.. Hur kommer det sig att alltid när man ska packa så har man helt plötsligt hur många plagg som helst i garderoben som man inte kan klara sig utan i en vecka, och sedan till vardags har man ingenting? En av livets gåtor.. Nu har jag ingen som helst koll på vad jag har med mig, men allt på packlistan är avbockat och nerpackat. Förstår då inte varför jag alltid känner att jag glömt något...
För något som är det värsta jag vet är då jag har glömt något, eller att något på resan går fel. Även när jag lämnat huset på morgonen och inte kan göra något åt saken, inte kan vända om om jag inser jag jag glömt någon skitgrej, så har jag fortfarande med mig en klump i magen.. Men det finns inte något på packlistan som man inte skulle klara sig utan en vecka eller till och med kunna köpa om det nu är så jävla behövligt. Försöker säga åt mig själv skitsamma, det spelar absolut ingen jävla roll om du glömt något, men fan, jag har ett alldeles för stort kontrollbehov för det. Ibland blir jag för fan galen på mig själv. Stressar för mycket över helt meningslösa saker.

Jag är en sån där som är aktiv på facebook, men själv så uppdaterar jag nästan aldrig. Det kan vara för att jag helt enkelt insett att ingen bryr sig om jag kommer till skolan och min lektion är inställd, eller om jag lägger upp ngt keft deprimerande uttryck om hur allt bli bättre och blablabla. Och innerst inne så har min kärlek för facebook dött, helt och hållet. Och en del av mig vill så gärna gå ur facebook men jag kan inte. Att gå ur facebook känns som att slakta en del av (hela) mitt sociala liv, tragiskt men sant. Sen finns även ''tänk om'', tänk om jag verkligen behöver det, tänk om alla bilder försvinner, jag själv kanske blir ett minne blott för alla bekanta och mitt avtryck i cyberspace försvinner. Och all den tid man lagt ner på denna jävla sida, alla jävla timmar, för vad? Jag kan inte riktigt släppa taget om facebook, än, kärleken som en gång fanns där kanske hittar sin väg tillbaka?
Men det jag skulle komma till, twitter. Som sagt, ingen bryr sig på facebook, och alla vet att ingen bryr sig. Men på twitter däremot, där syns det inte att ingen bryr sig! Man slipper sittad där med en status eller en profilbild som ingen gillar (för vi vet alla att det är där det räknas). Man slipper like-funktionen och man slipper kommentarer. Det är bara att tweeta på. Med fallowers eller utan, det är bara att kötta. Man är för alltid forever alone, och alla är forever alone. För det finns inga fucking likes! Därför, gillar jag twitter mer än facebook.

Känner mig lite utom kontroll över mitt eget liv just nu. Styrs inte längre av vad jag vill göra utan snarare vad jag borde göra, så som det blir under stressiga perioder. Märkte till exempel nyss hur jag stresskollade nya avsnittet av favoritserien i stället för att njuta av det som annars. I efterhand minns jag knappt vad som hände. Annars är det under den här lilla stunden som jag gör ngt för mig själv, tar en time out och isolerar mig från världen i 40 minuter. Fick mig att inse att jag är lite ur fokus.

Gårkvällen hos elsa var riktigt trevlig! God mat, med andra ord, kaffe och en massa skratt. Riktigt härligt, sen somnade vi som stockar. I morse lyste solen in när vi gått upp, härligt. Det var fan på tiden.
Nu väntar en massa plugg, men egentligen känner jag mig bara så stressad över skolan att jag blir alldeles apatisk. Skolan har den effekten. Detta gör att jag längtar till provet på tisdag. Blir eventuellt en pluggdag hemma i morgon i stället för en friluftsdag med skolan. Man måste lära sig att prioritera rätt.

Är så gaaalet sugen på helg just nu, efter att ha jobbat två helger i rad så ska det bli riktigt skönt med lite fri tid! Men innan jag tar helg så väntar en skoldag!
Och nu är det så att jag vill skippa "hej-det-här-har-jag-gjort-idag"-inläggen. It's harder than it seems.... Kanske blir det ett enstaka sånt inlägg någon gång ibland.... Eller nej!! Har jag inget vettigt att säga så lovar jag att lägga in en låt iaf! Då blir det kanske (förhoppningsvis) inte lika meningslösa inlägg.. Dagens låt blir därför; I Never Learnt to Share med James Blake.

Något som jag verkligen vill börja ta mig tid till är att lyssna på podcasts och se fler dokumentärer! Men hur ofta sätter man på en dokumentär eller en podcast i stället för en "vanlig" film eller musik. Har lite svårt att prioritera det framför annat.  et är det här med att ta tag i saker, att börja, och faktiskt sätta på en dokumentär eller starta ett långt radioavsnitt, att ta tummen ur röven och sätta igång. Än en gång kommer man tillbaka till det här med att vara lite för lat och lite för bekväm för att anstränga sig lite.

Men fan det är något jag velat göra länge och nu jävlar ska jag se till att sätta igång med detta, ska ge mig ut i podcastvärlden och leta skatter. Eller, jag ska nog börja med att se om jag gillar det och om det är något för mig kanske... Förhoppningsvis kan jag komma med några riktigt bra tips inom en snar framtid! Eller så kan ni komma med tips till mig?
Tror att det är min rastlöshet som tar emot lite också, jag måste alltid sysselsätta mig själv och frågan är ju då: Vad gör man när man lyssnar på en podcast? Ett program är ju oftast en timme och det tar ju bara tio minuter att fixa naglarna... Panik. Kanske får bli min nya grej när jag är ute och promenerar? Ja, faktiskt. Där har vi det! Vi får se hur detta går..